Vi ses snart

with Inga kommentarer

Det är kallt på golvet där jag sitter. Tyst. Nu hör jag bara mina egna andetag. Kinderna svider. Tårarna håller på att torka. Nu är han borta. Borta från dessa väggar. Värmen. Ingen nästa gång. Allt är sagt.

Vi byggde det här tillsammans. Nu söker jag febrilt efter sätt att göra det till mitt. Men avtrycken finns kvar. I allt. Jag känner fortfarande hans doft på mig från de långa kramarna. Jag kunde inte hålla ihop det längre. Men vem kan det?

Mitt väsen skriker efter honom. Ville springa efter. Men det är dags att gå nu. Andas igenom kramperna som skjutsar in mig i en fullständig panik. Trösten finns. Smärtan kommer lätta. Jag måste bara blöda först.

Det är tomheten. Det ekar mer här nu. Förändring..

Men det var episkt. Så tack. Vi ses snart.