Trygghet

with Inga kommentarer

Vad är trygghet för dig? Vad är trygghet för mig?

Slår man upp ordet får man – Lugn, ro, säkerhet, skydd, garanti. Motsatsord: Otrygghet, oro.

Ekonomi, boende, kärlek, relationer- i allt söker vi efter den där platsen eller människan att kunna luta oss mot. Luta oss mot kanske är fel ord. Andas ut. Pusta ut. Bara kunna vara.

Tills vidare, provanställning, blodsband, en ring på sitt finger? Alla dessa benämningar är någon form av garanti, ger ett visst lugn. En provanställning på 6 månader innebär att jag inte behöver oroa mig ekonomiskt på ett tag.

Tills vidare, en lägenhet där du inte behöver flytta ifrån så fort du packat upp.

En ring på fingret, ett löfte om att jag valde dig, du valde mig. Vi valde varandra som kamrater livet ut och det ska förbli.

Blodsband, i många fall ett band av villkorslös kärlek som innebär att vad som än händer, vad du än råkar ut för eller vad du än gör så har du fortfarande en plats.

Men det som intresserar mig mest är vad var och en av oss behöver i en relation, familj eller kärlek, för att känna sig trygga och säkra. Vad behöver vi för att känna att vi kan andas, vara i lugn och ro utan att en gnagande känsla av osäkerhet och tvivel kryper upp längs vår ryggrad och griper tag om vårt sinne. Hur mycket behöver vår partner lova oss? Vad behöver vi höra för att vårat “fight or flight” mode aktiveras.

Med erfarenheter från både svåra relationer och dess uppbrott som verkligen skakat om mig, samt relationer inom familjen som inte varit självklara kan jag medge att jag är någon som törstar efter trygghet. Alltid. Minsta lilla tecken på att jag inte kanske är så säker som jag trodde är det som att min kropp och mitt sinne, innan jag egentligen hinner fatta det själv- aktiverar en slags reaktion som förbereder mig på en vändning.

Jag har blivit tagen på sängen många gånger i relationer. Uttrycket att någon drar undan mattan under ens fötter är alltför bekant. Jag har stått där med hjärtat i min hand, blivit lämnad, och som reaktion brustit ut i ångestattacker utan dess like för att jag helt enkelt inte såg det komma. Vare sig det har varit korta eller långa relationer har jag varit snabb att finna mig till rätta och litat på. Jag har sökt den där famnen jag kan vila i och bara vara utan att behöva oroa mig. Många gånger har jag sett röda flaggor och förstått att “här är inte en plats att vila på”. Men då har jag, i mitt huvud, ändå lyckats skapa en plats i förhoppning att “jo, det kan jag”. För jag så gärna vill! Jag vill vara trygg! Detta innebär såklart att jag målat upp människor som mycket bättre än vad de egenligen är men jag har ju gjort det för att jag törstat efter trygghet.

Och vart kommer nu detta ifrån? Det ska jag berätta. Under många år, under min tonårstid, stod alltid vissa relationer på spel. Varje drag jag gjorde påverkade den ena eller andra relationen bättre eller sämre. Allt hade ett pris. De där relationerna som bara ska vara självklara i den åldern var inte de. Inte nog med att det skapade en rädsla för att hela tiden bete mig fel i relationer, att varje sak jag gjorde eller inte gjorde hade enorm betydelse, skapade detta en konstant oro.

En oro som alltid hade ett grepp om mig. Det var ett vågspel. Men jag hittade sätt att vinna och det var att försumma mina egna behov. Jag var villig att betala det priser för att behålla mina dyrbaraste relationer intakt. En konstant kamp. Så fort jag kände minsta lilla känsla av att “nu kan jag pusta ut” knackade den här oron på min axel som en påminnelse om att den där nyligen funna trygghet inte skulle vara länge till. Och den gjorde den inte heller!

Med år av dessa vågspel gjorde det mig paranoid och väldigt bra på att se varningstecken. Analysera varje ord, tonläge och val andra gör. Det är utmattande men enligt mig ett måste eftersom allt står på spel.

Jag gillar inte att vara beroende av andra. Jag gillar inte att min lycka eller trygghet som vila i någon annans händer än mina egna. Jag tror man måste finna en balans i att skapa sin egen trygghet samtidigt som man vågar hänge sig, lita på och släppa in andra människor. Vi kommer aldrig komma ifrån att allt har ett pris, så kommer det alltid se ut.

Men jag har alltid sökt en sak. Jag behöver inget löfte. Löften är för tunna och enkla att bryta. Jag vill inte ha saker eller pengar som bevis på kärlek eller något annat, saker kan jag köpa själv. Jag behöver ingen ring eller stora ord. Jag behöver veta att där jag är och vill vara just nu, vill också du vara.

Detta innebär mer än man tror. Detta är, från mig, ett krav på att du är sann mot dig själv och vad du vill. Jag tror på att är man sann mot sig själv är man det mot andra också, vilka relationer det än gäller. Och är du sann mot vart du vill vara, vem du vill vara med osv, kommer du också ge den personen du delar ett liv med utrymme att göra fel, vara sig själv till fullo och andas. Varje beslut, händelse eller “drag” kommer då inte vara ett spel på liv och död, det kommer bara vara nåt man gör, som är livet. Ett bråk kommer inte vara livsavgörande. Ett misstag kommer inte spela någon större roll i längden. Allt är inte ett vågspel, det är det jag vill ha. Ett liv utan att behöva tippa på tå, vara i ständigt beredskap ifall allt rasar eller negligera mig själv- det är trygghet för mig.

Vad behöver du?