Jag hatar motivationsquotes!

with Inga kommentarer

Godmorgon! Här sitter jag och är hurtig på måndag morgonen. Solen skiner och det kliar i hela kroppen!

Som en slags part 2 av förra inlägget så tänkte jag skriva ett kort men koncist inlägg om just såna där ögonblick där jag klättrar på väggarna. Letar to-dos osv. Liksom fånga den där känslan av att leta upp något att uppnå, avklara eller fullfölja.

Lite review av veckan som varit kan vara på sin plats både för er och för mig själv främst så att vi kan etablera att vila kan vara en väldigt bra grej! Jag pluggar alltså musikal på heltid. Det är förbaskat kul, tar förbaskat mycket energi. Utöver det försöker jag också utnyttja skolans lokaler så mycket som möjligt så jag övar även extra utöver de schemalagda timmarna vi har lektion. Och ja, det är väl det. Skolan tar mycket krut. På sidan av det försöker jag även styra upp mitt eget musikskapande och drivande av detta företag i den mån jag pallar. Förbereder mig inför ett frilansliv. Det är mycket viljor i detta huvud ska ni veta.

Såg fram emot att kollapsa denna helg men insåg igår, söndags kväll, att jag knappt hunnit ta det lugnt på riktigt. Att jag alltid gör så?

Varför allt detta babbel tänker ni. Jo, jag ska ta med er på en liten tur i mitt genialiska medvetande. Jag vill nämligen alltid vara förberedd inför allt, min kalender är min bibel, hålla kontakt med vänner, familj, ha det städat, äta bra och bli bäst i den branschen jag ska ge mig in i. Det blir ett tunt täcke av stress på varje dag och varje lugn stund att jag fan inte kan slappna av. För visst kan jag alltid göra något mer för att komma närmare mitt mål? Om jag tar en förmiddag, som denna lägligt nog då vi bara har en lektion och den börjar inte förrän kl 14- mitt huvud sätter igång direkt!

Jag gick upp vid halv åtta, satte mig och studerade in en låt till skolan och gjorde uppgifter till det. Sen började jag fundera på om jag kanske skulle ta en promenad eller kanske dra till gymet. Fick snabbt hejda mig själv eftersom jag har redan tränat varje dag senaste veckan och vila är BRA! (Vi dansar tisdag-fredag i skolan och har dubbla pass på onsdagar)

Jahapp, vad kan jag då göra istället då? Solen skiner, viljan att bara köra en raid på den här dagen totalt är liksom runt hörnet känner jag. En lista med lite saker att avverka dyker upp och jag känner mig näst intill schizofren när jag sitter här och argumenterar mot mig själv. Frågor som: Skulle jag kunna skriva lite musik kanske? Boka in en fika eller middag med en vän? Ta en promenad? Mejla om jobb? Rensa någon garderob? Är jag normal?

Ja ni ser ju… Resten som flyger runt där uppe är mest brus och det är det jag lyckas komma ifrån om jag bara hittar en syssla. Samtidigt vet jag också att veckan som varit var en bra vecka, jag gjorde det jag skulle när det kommer till skolan, jag har koll på mitt schema, kroppen mår bra, jag har aktivt jobbat för att ta mig dit jag vill. Det. Är. LUGNT!

Har också blivit så satans allergisk mot motivationsquotes. Ni vet dom här där du ska jobba tills du stupar medan alla andra lever lajf och har de gött? Mjo.. jag följde varenda sånt konto på instagram för 2 år sedan men nu blir jag bara stressad av det. Jag HATAR dem. Jag får ju för fasen dåligt samvete av att sitta vid en serie! Alltid kan du öva lite mer, jobba lite mer, lite mer effektiv, vara ännu mer zen, glad, bkqkuct2p93!”@

Så här sitter jag nu. Jag tänker inte ta en promenad, jag tänker inte sätt mig och skriva musik, det är dödsdömt att tvinga fram ändå. Jag tänker inte boka in en träff med någon polare för kommande vecka är redan uppbokad som den är. Prioritera energin, duktigt va?

Men vet ni vad jag tänker göra? Jag tänker göra frukost. Medan äggen kokar tänker jag bädda och sedan glo på film under tiden jag käkar. Efter det behöver jag lägga i färg i håret. Tro det eller ej men jag är ej knallröd i håret naturligt, jag är blond egentligen. Så när utväxten visar sig ser jag tunnhårigare ut än vanligt.

Så detta är jag som sätter ned foten mot mig själv. Det kan vara bra ibland. Vårat värde ligger inte hur mycket vi presterar. Jag vet det egentligen. Det är bara bekvämare att begrava sig i arbete än att försöka lära om psyket att vara nöjd med sig själv utan massa avbockade uppdrag….