Tid tar tid

with Inga kommentarer

Ett uttryck jag hatar. Helst ska det gå av bara farten. det skulle hänt nyss eller igår. Vem har tid att låta saker ta tid? Inte jag iallafall!

Men uttrycket är inte mindre sant för det. I vissa sammanhang mer än andra behöver man ha den här inställningen. Det tar tid. Tiden tar tid och man måste ge den det den behöver.

Men visst är det svårt? Det är så mycket som ska pratas ikapp, fasas ihop, hamna i samma takt. För att två människor ska hitta tillbaka till vägen de en gång stod på krävs det tålamod, ältande… Kanske tom är det obekvämt ibland, men det måste få vara så. Ibland kan ens eget blod kännas främmande, det får göra det ett tag innan man hittar rätt igen.

För tiden har gjort sitt. År av nästintill noll kommunikation, de ord som utbytts har varit i ilska och frånvaron har varit total. Fast man kämpar emot hamnar man längre och längre bort. Det bara är så. Tills den dagen då man väljer “nej, nu orkar jag inget mer, jag vill ta tag i det här”.

Men att släppa in någon igen? För mig är kanske inte det de svåra. Det är svårt att ta på, den känslan jag är ute efter. Att gå om varandra kanske är en passande beskrivning och man står i ett slags ingenmansland, eller är “ur fas”.

Jag har alltid trott att jag kan göra det mesta av jobbet. Men jag har insett nu att det utvecklas och förs framåt av sig själv bara man satt bollen i rullning. Inget kan tvingas fram, 2 personer kan inte forceras att hamna i fas med varandra.